childrenofthesun

I tisdags klockan två gav vi oss iväg, det efter att ha fnittrat skeptiskt åt all packning vi var tvungna att bära med oss som vi inte räknat med. Sovsäck, liggunderlag, tält och tre liter vatten var skulle vi alltså ha på ryggen. Plus mat och varma kläder... Herrejösses tänkte jag! Men det var bara att sätta sig i pickupen, eller rättare sagt på flaket där jag och Biggie fick sitta.

Här är vi tillsammans med vår guide Louis! Han var jättegullig och super-engagerad!
Jag tyckte den första timmen var jobbigast. För då var det så jävla varmt och man var fortfarande ovan vid att bära all packning. Men efter ett tag tänkte man inte längre, man bara gjorde även fast det var tungt. 
Och tillslut så var vi det! 
Vi kom fram till "campingplatsen" och slängde oss på marken direkt! Jag har nog aldrig varit så svettig eller fysiskt (och psykiskt för den delen!) utmattad i hela mitt liv. Det var inte jättejobbigt just för konditionen, men för benen och underkroppen var det en ren pina!







Jag hade förväntat mig ett böljande hav av flytande, glödande lava (som på film ni vet!), men Louis sa att det bara såg ut så när vulkanen skulle explodera, så det var ju tur att det INTE såg ut så när jag tittade ner, för då skulle jag fått springa! Hehe. Nää istället såg vi lavan genom små sprickor långt därnere, och massa rök som luktade som den värstaste av pruttar....











Sen gick vi till kanten på vulkanen igen. Nu kunde man inte se lavan, men man kunde se bottnen tydligen. Vi var jättetrötta och hungriga men vi traskade efter ändå.






Efter frukosten var det bara att packa ihop och förbereda sig för att traska nedåt. Så fort vi fått upp packningen på ryggen (som nu var lite lättare än dagen innan, som tur var) så började vi gå, och redan efter första steget så kom spaghettibenen tillbaka igen. 
Det var himla svårt att ta sig ner faktiskt. Även om det var lättare rent fysiskt så var det ändå så jobbigt att försöka hålla emot med spaghetti-benen på nervägen. Det hjälpte inte heller att stigen utgjordes av lösa stenar och sand så fötterna inte fick något som helst grepp. Efter en timme ungefär så hände det oundvikliga: jag trillade! Benen vek sig och jag gjorde nån slags bakåtkullerbytta nån meter ner på stigen. Men allt gick i slow-motion kändes det som så jag kom undan med ett lätt skrapsår på benet så no worries peeps! 
Resten av den dagen låg vi som klubbade sälar i solstolen på hostelet. Sen gick vi ut och festade lite på kvällen, fattar dock ej hur vi orkade det!? 


Ett coolt badrum där "kaklet" utgjordes av kapsyler!


Samtidigt som ena tjejen gjorde manikyr så fick jag slänga upp fossingarna i den andres knä. Och det var lite svårt att sitta still för det kittlade så mycket när hon filade fötterna! Men dom var så gulliga så, försökte prata med oss också men jag tror dom gav upp när vi svarade på helt andra saker än vad dom frågade om eftersom vi inte förstod....