Landade i Sverige i söndags 20.15 efter en lång men rätt behaglig resa. Fick en bra plats den här gången och servicen på flyget var jättebra. Fanns många bra filmer och maten var god. Så även fast jag inte kunde sova nånting så gick 12 timmar rätt så fort. Efter en mellanlandning i Finland och ytterligare en timme i luften så var jag äntligen på svensk mark igen. Och fina mamma och pappa som kom och hämtade mig.
Hela resan känns väldigt overklig. Tror inte min hjärna förstått än att jag varit borta. Hela resan hem så var jag väldigt avtrubbad på nått sätt. Jag kände ingenting. Vet inte om det var för att jag var så fokuserad på att ta mig hem eller nått annat, men helt känslolös var jag iallafall. Och det kanske var bra, det gjorde mig ju fokuserad på uppgiften att ta mig till Sverige.
Dom här dagarna som jag varit hemma nu har jag inte gjort någonting. Har varit ganska låg och inte velat gå ut eller träffa nån jag känner. Det känns jobbigt att behöva förklara sig för andra och jag tror också att jag skäms. Skäms för att jag inte "fixade" det här. Att man är misslyckad i andras ögon.
Och sen är jag besviken. Hade sett fram emot det här så himla länge. Efter en tuff höst och vinter så hoppades jag så mycket på den här resan. Att den skulle göra mig glad och full av erfarenheter och nyfikenhet på livet. Precis som den förra resan gjorde. Då kände jag mig så pepp! Som att det inte fanns någonting jag inte skulle kunna göra i livet. Nu känner jag mig mest.... grå. Och vilsen. Vad ska jag göra nu?
Kommentera